ANNE LEXELIUS: Transportnäringen har i stort Iämnat gubbstadiet bakom sig, och det finns idag inga hinder för kvinnor att göra karriär. Bl a genom Wistas arbete har branschen kommit till insikt om hur många dugliga kvinnor som arbetar med transporter.	Det finns kvar några riktigt plumpa, traditionellt manligt urklumpiga svinpälsar.Jag råkade ut för en sådan på ett möte för ett tag sedan, en typ som ifrågasatte vad Wista skulle vara bra för osv. Men jag slog dövörat till, valde bort honom och gick därifrån.	Wista är absolut ingen kvinnokampsorganisation. I början såg man oss som kafferepskvinnor och rödstrumpor. som enbart skulle driva kvinnofrågor i kamp mot männen. Men det har aldrig varit vår målsättning, och det tog tio år att tvätta bort den stämpein.	En kvinnlig chef kanske bjuder in kunderna på modevisning istället för älgjakt eller lerduveskytte. Ofta är det också en dörröppnare att vara kvinna eller lite "udda". En ung kvinnlig skeppsmäklare kommer man ihåg. Men vem minns en 25-årig Kalle Karlsson?

Kafferepsstämeeln på Wista äntliaen borta:

Kvinnorna på bred frammarsch över hela Transloort-Sverige

Ingen tvekan längre:
Kvinnorna är på bred frammarsch inom hela transportområdet. Det som för 20 sedan var en smärre sensation på t ex en konferens - kvinna! - skapar idag ingen uppståndelse eller ens ett höjt ögonbryn. Men vägen till ett stabilt fotfäste i männens värld har varit lång.
"Det har t ex tagit tio år att tvätta bort den felaktiga kafferepsstämpeln på Wistas nätverk för kvinnor", säger Wista Swedens avgående ordförande Anne Lexelius i en TH-intervju.
"Men idag är vi rumsrena overallt. Och vi kvinnor bemöts av de flesta män i denna mansdominerade bransch med full respekt för vårt professionella yrkeskunnande"
Anne Lexelius, i vardagslag tafikchef och torrlastbefraktare på Boliden i Stockholm, överlämnade på årsmötet i Varberg i maj ordförandeskapet i Wista Sweden till Anne-Marie Lindren, försäljningschef i Wilhelmsen I.ines Agencies, Göteborg.
Det kvinnliga nätverket Wista - Women's International Shipping and Trading Association - fyllde samtidigt tio år, vilket firades i Varberg, med sedvanlig sponsring av hugade transportföretag (Magnusson Shipping, Terminal West och World Wide Shipping).

Kvinnor i topp

Framstegen för transportbranschens kvinnor framgick bl a av förra numret av Transport & Hantering (TH 5), där en enkät rned 30 linjeagenturfoooretag visade på en tredubbling av antalet kvinnliga chefer på tio år - från ett 15-tal till ett 50-tal beslutsfattare i dessa företag.
Anne Lexelius, som arbetat med befraktning och köp av transporter i Bolilen selan slutet av 70-talet, bekräftar denna tendens:
Fler och fler kvinnor dyker upp på frarnträlande poster inom shipping och i andra transportverksamheter, såväl på den transportkölpande som på den transportsäljande sidan.
Ett exempel är Wista-medlemmen Anna-Lisa Engström, VD i Dag Engström Rederi, Lysekil, som nyligen valts in i Redareföreningens styrelse.
Även i Sveriges Skeppsmäklareforenings styrelse har för första gången någonsin (på cte 70 år föeningen funnits) en kvinna valts in, sorn suppleant - Berit Eriksson, linje- och speditionschefi P J Haegerstrand i Gävle (medlem i Wista).
En annan kvinna i en toppbefattning är Berit Hägerstrand- Ávall, chefför Sea-Land i Skan- dinavien och tidigare VD i såväl Sverige som i Finland.
Holländskägda Frans Maas i Göteborg har också en kvinna som VD, Elisabeth Berntson, även hon medlem i Wista.
Liksom Ann Olofsson, som är VD i TärntaInk Rederi AB på Donsö.
Andra kvinnor på väg framåt är Marie Carlerbäck (VD) och Yvonne Lundgren (bägge medlemmar i Wista) med ett eget, nystartat handelsföretag, Oljekompaniet i Sverige AB (en tred- je delägare är man).
Och samma dag som Wista hade sitt årsmöte i Varberg (22 maj) utsåg Silja Line (med en om- sättning på över 5 miljarder kr) en kvinna till ny VD, ekonomen Riitta Aaltonen, 48. Exemplen kan mångfaldigas.

Från nackvred till podiet

Anne Lexelius instämmer att kvinnornas successiva "intåg" i Transport-Sverige något förenklat kan sägas avspeglas i deras deltagande i branschens många konferenser och middagar.
För 15-20 år sedan välkomnades deltagarna i regel med "mina herraï, förlåt, min d a m och mina herrar", varvid samtliga 150 närvarande herrar vred nackarna ur led för att se var denna märkliga kvinna satt (och hur hon såg ut...).

• För tio år sedan väckte det uppmärksamhet när samma kvinna (eller någon av hennes 2- 3 medsystrar) yttrade sig i sällskapet.
• Idag håller kvinnor anföranden, gör inlägg från golvet och sitter i paneler och på podier, i varje fall ibland. Som t ex riksdagens trafikutskottsordförande Monica Öhman på Transportindustriförbundets konferens i Malmö i maj.

Allt färre gubbar. . .

Kvinnor har alltså gjort stora framsteg i den gamla "gubbbransch" som transport- och materialhanteringsområdet av tradition alltid varit. En bransch med allt färre "gubbar" dock, i takt med att den äldre generationens män, som varit vana vid att kvinnorna funnita i hemmet vid spis och strykbräda, nu nuersätts av yngre förmågor med erfarenhet av både blöjbyten, föräldraledighet och skjortstrykning.
Anne Lexelius, gift med en yrkesarbetande man (i grafiska branschen) som tagit sin del av ansvaret för barn (9-årig son) och hem, ser i grunden positivt på de senaste årens utveckling. Men hon vet ocksä, att kvinnorna inte får någonting gratis:
"Som kvinna i denna mycket mansdominerade bransch får rnan vakta lite på sig själv, vara lite bättre än männen för att komma frarnåt och ibland skärpa till tonen för att bevisa sig själv" säger hon.
Möter man män med förutfattade meningar om att kvinnor "inte kan så mycket" galler det att vara bestämd och rak. "Bland det värsta jag vet är när män inte lyssnar och respekterar mina åsikter."

. . .men svinpälsar finns

Som kvinna rnåste man fortfarande ofta "bevisa" att man befinner sig på samma nivå som män. I Boliden har Anne Lexelius aldrig haft några sådana problem, eller har hon kunnat "välja bort" män som behandlat henne illa eller sett med förakt på hennes profession. Men:
"Det finns såklart kvar en del plumpa individer, jag menar riktigt dumma, traditionellt manligt urklurnpiga svinpälsar, som rider på sin s k manlighet. Jag råkade ut för en sådan på ett skeppsmäklarmöte förra året, en typ som ifrågasatte vad Wista skulle vara bra för osv. Men då rnåste man slå dövörat till för att överleva; jag valde bort honom och gick därifirån."
Dessa "typer" är inget stort problem i transportbranschen idag, säger Anne Lexelius.
"De flesta män är väldigt trevliga och ser oss kvinnor som kolleger. Männen är ju också ofta gifta rned yrkesarbetande kvinnor, vilket förändrat Inånga mans attityder och beteende visavi kvinnor i transportbranschen'' säger hon.